Måndag.

Alltd när jag vaknar går jag in i vardagsrummet, öppnar fönstret & vädrar. Sen så är det ju aldrig fel med frisk luft heller. I alla fall, precis så gjorde jag i morse´, gled sen in i badrummet för att lägga på klet i ansiktet. Detta gjorde jag med stängd dörr, eftersom Mikael låg i koma hörde inte han när det knackade på dörren, inte heller jag då dörren va stängd. Jag blir plötsligt stel i hela kroppen & hör att någon tar sig in genom fönstret, & ramlar ner i soffan. Livrädd tar jag mig mod & öppnar badrumsdörren, får syn på någons rygg & undar vad i helvete det är som pågår. Så jag får fram ett skakigt heeeej. Då vänder sig den store om, ler mot mig & säger- God morgon Therese. Ingen mindre än Robin, killen på 118 kg & som är 1,80-90? lång. Han bad så hemskt mycket om ursäkt & förklarade att han knackat, men ingen öppnat & blev orolig när han såg att fönstret va öppet men ingen utav oss i lägenheten. Som tack för att han är så go fick jag ju bjuda på frukost, men hädanefter öppnar jag inga mer fönster på morgonkvisten. :)